Jag har kommit på en sak!

Jag förväntar mig nog för mycket av mig själv...

Jag måste dra ner ett par snäpp och våga må dåligt även fast det är det värsta jag vet. Jag känner mig så ensam trots att jag har världens underbaraste och vackraste vänner bakom mig, det borde inte vara så? Borde inte jag ha lärt mig efter alla vändor i skiten att det är okej att må dåligt och acceptera det istället för att försöka leka superwoman?

Nej, jag lär mig inte ett jota! =)

I helgen har jag tagit det lugnt och firat lite påsk med familjen samt umgåtts med Carro, Jessica och Viktor. Tänkte först gå till Emma ikväll och träffa de gamla stalltjejerna men det blev tydligen inställt... Tråkigt! Sånt som händer, vi får ta igen det någon annan gång.

Förlåt för att det blir en dek deprimerande och skumma inlägg nu ibland. Men jag är lite förvirrad och deppig efter allt som hände, och jag hoppas att ni har lite förståelse...

Sova nu, natti!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0