Update.
Hejsan.
Ligger hemma i min underbara säng i Sverige igen, som några säkert vet så var jag och Carro på en veckas underbar semester i Puerto Rico på Gran Canaria - trodde vi. Den här veckan blev en vecka att förstöra mitt psyke, paja mitt liv och ge mig men för evigt.
Jag ska i korta drag förklara vad som har hänt, mest för min egen skull. Ni som känner mig vet att jag fungerar bäst när jag får skriva av mig. Men med hänsyn till kommande rättegång och polisanmälan tänker jag inte berätta i detalj exakt vad som hände förrän allt är överstökat... Jag kan bara säga att jag blev utsatt för något som jag skulle kunna ta en kula för att förhindra någon annan att gå igenom. En bartender försökte våldta mig, mer än så skriver jag inte nu. Och eftersom att det ''bara'' var ett försök och inte gick fullt ut så går han fri fram tills rättegången.
Dagen efter mådde jag så jävla dåligt, jag gick runt i en bubbla och visste inte vad jag skulle ta mig till. Blåmärkena på kroppen lyste och påminde mig om kvällen gång på gång. Carro fick mig tillslut att förstå att det bästa var att anmäla, så jag tog mod till mig, ringde upp Apollo och bad om råd. Det är det bästa valet jag gjort, även om förhören och anmälan var en fruktansvärt jobbig process som pågick i flera timmar med helt främmande vuxna män. Tårarna rann, kroppen skakade och jag ville bara försvinna - men jag togs på allvar. Det som först gjorde mig avskräckt från att våga anmäla den här killen var att inte bli trodd, men att skriva på pappret och få veta att han kan få ett hårt straff och framförallt hindras från att göra samma sak igen mot någon annan tjej fick mig att senare samma kväll med ett leende på läpparna känna mig stolt. När jag dessutom såg polismästaren i ögonen och frågade om jag hade någon chans att sätta dit honom och fick ett lugnande leende till svar, då insåg jag att jag hade gjort rätt val.
Även om det valet tvingade mig att borra djupa hål i minnet från natten och fått mig att gå ner mig totalt så vet jag, precis som jag redan sagt flera gånger - Jag gjorde rätt.
Samtidigt som jag mår riktigt jävla bajsdåligt och helst av allt vill gräva ner mig så vill jag kämpa för att han åker fast. Han ska åka fast! Jag överlever, jag ser mig som ett offer men samtidigt vägrar jag förlora min stolthet som person, bara för att han är ett smuts utan respekt så ska inte jag tappa tron på mig själv. Det är svårt att hålla lågan uppe, det är hemskt att föröksa le men jag vill inte bli förstörd. Tårarna slutar inte rinna, händerna slutar inte skaka men jag vet att jag fixar det här. Jag kommer att ta mig igenom det här med hjälp av mina vänner, även om jag känner mig minst, räddast och smutsigast på hela jorden...
Ligger hemma i min underbara säng i Sverige igen, som några säkert vet så var jag och Carro på en veckas underbar semester i Puerto Rico på Gran Canaria - trodde vi. Den här veckan blev en vecka att förstöra mitt psyke, paja mitt liv och ge mig men för evigt.
Jag ska i korta drag förklara vad som har hänt, mest för min egen skull. Ni som känner mig vet att jag fungerar bäst när jag får skriva av mig. Men med hänsyn till kommande rättegång och polisanmälan tänker jag inte berätta i detalj exakt vad som hände förrän allt är överstökat... Jag kan bara säga att jag blev utsatt för något som jag skulle kunna ta en kula för att förhindra någon annan att gå igenom. En bartender försökte våldta mig, mer än så skriver jag inte nu. Och eftersom att det ''bara'' var ett försök och inte gick fullt ut så går han fri fram tills rättegången.
Dagen efter mådde jag så jävla dåligt, jag gick runt i en bubbla och visste inte vad jag skulle ta mig till. Blåmärkena på kroppen lyste och påminde mig om kvällen gång på gång. Carro fick mig tillslut att förstå att det bästa var att anmäla, så jag tog mod till mig, ringde upp Apollo och bad om råd. Det är det bästa valet jag gjort, även om förhören och anmälan var en fruktansvärt jobbig process som pågick i flera timmar med helt främmande vuxna män. Tårarna rann, kroppen skakade och jag ville bara försvinna - men jag togs på allvar. Det som först gjorde mig avskräckt från att våga anmäla den här killen var att inte bli trodd, men att skriva på pappret och få veta att han kan få ett hårt straff och framförallt hindras från att göra samma sak igen mot någon annan tjej fick mig att senare samma kväll med ett leende på läpparna känna mig stolt. När jag dessutom såg polismästaren i ögonen och frågade om jag hade någon chans att sätta dit honom och fick ett lugnande leende till svar, då insåg jag att jag hade gjort rätt val.
Även om det valet tvingade mig att borra djupa hål i minnet från natten och fått mig att gå ner mig totalt så vet jag, precis som jag redan sagt flera gånger - Jag gjorde rätt.
Samtidigt som jag mår riktigt jävla bajsdåligt och helst av allt vill gräva ner mig så vill jag kämpa för att han åker fast. Han ska åka fast! Jag överlever, jag ser mig som ett offer men samtidigt vägrar jag förlora min stolthet som person, bara för att han är ett smuts utan respekt så ska inte jag tappa tron på mig själv. Det är svårt att hålla lågan uppe, det är hemskt att föröksa le men jag vill inte bli förstörd. Tårarna slutar inte rinna, händerna slutar inte skaka men jag vet att jag fixar det här. Jag kommer att ta mig igenom det här med hjälp av mina vänner, även om jag känner mig minst, räddast och smutsigast på hela jorden...
Kommentarer
Trackback
