cplali

Får jag berätta om den bästa vännen jag någonsin haft?

Ni kanske tycker att jag är lite skum, men jag hade ett fruktansvärt starkt band till min älskade vän. Hon gav mig den där lilla gnistan av lycka när mitt liv började trassla in sig ordentligt och gjorde mig så otroligt stark. Det finns tusen fina minnen som jag skulle vilja skriva ner, men det skulle ta år att bli färdig, ändå önskar jag att ni kunde få dela allt med mig.

Jag tror inte många såg vilken vänskap vi hade, de flesta såg nog bara ett ekipage som hårdtränade för att komma någonvart, något kallt och opersonligt. Alla såg den där stora, beniga och sura märren som en kväll stod på stallplanen och hängde en mörk höstkväll. Maybee var en otroligt unik häst, hon hatade andra hästar, människor och djur. Men fölungar, mig och Linnéa älskade hon. Säg vad ni vill, men den här underbara individen gav mig mer kärlek och trygghet än någon annan.

Tänk dig att utan svar kunna sitta i flera timmar med armarna runt en varm trygg hals och berätta dina mörkaste hemligheter och ändå bli tröstad, förstådd och stöttad.

Ibland blundar jag och försvinner tillbaka till de dagarna då vi skrittade ner till ängarna runt björnkälla, värmde upp vid ena änden av fältet och med ett hopp förvann rakt in i den ljusa sommardagen i full gallopp. Din vita päls blänkte i solen och adrenalinet rasade ut i ådrorna.

Känslan går inte att uppleva i minnet, men leendet som sprider sig över mina läppar när jag minns räcker gott och väl.

Jag saknar dig Maybee, jag saknar dig fruktansvärt mycket...