Jag vill bli myndig.
Hmm... Även fast man inte får så tänker man på ett vis som man inte borde, ett vis som bara förstör ändå. Jag kan inte hjälpa det, men det har legat i mitt bakhuvud dom senaste dagarna och grott. Så konstigt, "Helt jävla sjukt... Helt jävla sjukt..." Men ändå inte, någonstans är det inte alls sjukt. Eller det kanske är det? Jo. Men nä. Eller kanske inte... Då - Nej. Ja eller nej. Nej eller ja. *Poff* Trying to forget. Skjut mig i huvudet, jatack?
Haha! Skriva i gåtor... Det är inget för mig känns det som, men jag måste bli av med lite tankar och nu känns det bättre konstigt nog. Det är egentligen ganska galet att det lättar på trycket även fast jag inte sagt ett ord. Använder mitt sunda förnuft för att greppa helt enkelt.
Jobbat idag, det var galet lugnt så jag sysselsatte mig med diverse idiotier istället... Tjafsade på Fredde en del, försöker se var gränsen går innan han lackar... Verkar inte finnas någon gräns... Återstår att se! Vi sålde nästan ingenting under dagen, mycket tråkigt då, finns ju som sagt inte så mycket att göra... Försökte utmana Karina att få röja runt i lobbyn, men nä... Tydligen inte.
Packat och donat dom senaste dagarna däremot, det är helt galet vad mycket grejor jag har utspritt överallt nu! Men jag försöker få ordning på kaoset och bara ta med "det viktigaste". Surar till lite också över att tjänster tydligen inte ger gentjänster och jag måste jobba imorgon till klockan 19:00, planet går 08:00 på onsdag och jag ska vara på Arlanda vid typ.. 06:00 kanske? SUCK! Gah. Vad sur jag blir... Tack! Hade verkligen behövt morgondagen till att fixa saker... Men ni känner ju mig, det löser sig ;)
Nu ska jag röka, ringa idioterna Viktor och Kristian och styra upp något vettigt efter jobbet imorgon, sen lägga mig på sängen och tänka på massa shit. Vettigt va?
Pusshejs.
=)
De flesta gångerna är det bäst att köra på impuls. En impuls som startar ett rent kaos och ger den där härliga känslan av att faktiskt inte ha koll på läget...
Grejen är faktiskt den att dom stunderna då du kastar dig in i något med huvudet före så landar du i verkligheten med fötterna på jorden och ett leende på läpparna. Låter det läskigt? Jag vet att många hellre typ, sticker ner stortån i kaoset precis som ni gör från brygganvarje sommar för att känna på temperaturen i vattnet för att utbrista '' Näääee... '' och sen gå tillbaka till den trygga filten i solen... Mhm? Hellre bomben helt enkelt, det är då man lever på riktigt.
Andra.
10 lakan före skatt nästa månad, snokade rätt på det nyss. Det sög ju inte!
Blogg under uppbyggning, ha tålamod med kaoset! ;)
Ciao.
Första.
Amen tja! =)
Ny blogg är fixad och klar då jag drar ner på det privata och bara rensar tankarna någon gång ibland här. Det är planen. Men, planer slutar aldrig som dom är planerade. Nu menar jag inte att jag ska fucka ur och skriva min livshistoria, det kommer kanske bli lite... Kaos bara...
Massa blandat shit, främst för min egen skull.
Jag kanske borde berätta lite om mig själv om någon jöns inte känner mig men ändå beslutar sig för att läsa...
Jag är en sjuttonårig idiot som bor i en förort till Stockholm och vantrivs. Vännerna är underbara men jag börjar längta efter livet på riktigt och vill ta mitt pick och pack för att röja runt i världen. Jag går inte i skolan för tillfället då jag efter två år av felval och personliga problem inte kunnat gå i skolan som vanliga människor, istället hittade jag den bästa lösningen ever och ska läsa av gymnasiet på distans med start höstan 09. Klockrent! Så jag sysselsätter mig med en heltidsanställning på det ökända McDonalds och trivs faktiskt alldeles utmärkt. Bra va? Jag menar, en stadig inkomst och en bra grund i cv:t är ju inte fel? Jag är inte den som är den som är kinkig och kräsen, man kan faktiskt inte förvänta sig ett välbetalt värstingjobb när man kaosar runt och är omyndig... Hur som helst så utnyttjar jag situationen på bästa sätt och ska snart börja utbildas till skiftledare - SOFT! Nya utmaningar is the shit. Kommer faktiskt bli grymt... I guess.
Min passion i livet är hästar och ridsport, när jag var 3 år gammal fick jag min första shetlandsponny åren gick med ponnyer och hästar men när jag var 15 år gammal tackade jag för mig då min dåvarande foderhäst skulle tillbaka till sin ägare. Jag gick i tusen bitar då det jag ägnat 25% av varje dygn åt i 12 års tid försvann, det var en trygghet som slets bort under fötterna helt enkelt och fick mig att börja falla. Så jag föll, ordentligt.
Incidenter till och från under åren som gått har gjort mig stark, jag har hittat mig själv någonstans på vägen och vet vad jag är värd, vem jag kan lita på och vad jag vill med mitt liv. Om jag vaknar en morgon och känner att jag mår skit brukar jag tänka på det jag klarat av och lyckats ta mig förbi för att kunna stå där jag står idag... Då blir det alltid lite lättare att andas. Hellre är jag stolt över mig själv och medveten om mina svagheter och brister än förnekar och gasar på ändå.
Anyway, jag är en ganska speedad och utåtriktad person som står för mina åsikter och vet vad jag vill och hoppas du får någon jäkla nytta av att läsa här.
Ciao fuckers.
